tisdag 22 juli 2014

Kapitel 1

Mensen blir väldigt oregelbundet efter missfallet. Därför lägger vi bebisverkstan på is ett tag, det känns omöjligt att försöka när det är så oregelbundet. Så sensommaren, tidig höst kommer det ingen mens. Jag väntar och väntar, så här i efterhand kommer jag ihåg att redan då fick jag ångest. Blev tokig på min egen kropp, det kändes ju inte som de andra gångerna så jag visste att jag inte var gravid, så varför kom ingen mens? Det kändes vansinnigt att lägga pengar på test när jag redan visste vad de skulle visa.

Men efter ett tag hade jag inget val än att köpa ett test, som visade positivt. Hur kunde det vara så när jag inte kände något? Det måste vara fel. Jag hade väldigt svårt att tro på det, väldigt länge. Tänkte när jag gick till vårdcentralen och lämna blodprov, "nu borde de ändå upptäckas att det är fel, att det inte finns något där"

I vecka 12 var vi på KUB-ultraljud. Vi hade inte varit på sjukhuset sen den dagen då svärmor gick bort, när vi klev in genom entrén, sköljde känslorna över mig. Känslan av död. Jag grinade hela vägen från entrén och bort i väntrummet vid ultraljudet. "Det är här folk dör!" var den enda känslan jag hade i kroppen.

Men det var en väldigt levande bebis vi fick se på skärmen, de kunde dock inte mäta allt som skulle mätas så jag fick en ny tid veckan efter. De flyttade även beräknad födsel från 23 april till 30 april. Veckan efter såg allt fortfarande bra ut.

Jag hade börjat få ont i kroppen och det var väldigt tungt och rörigt på jobbet. De flyttade mig hit och sen dit. Dessutom fick jag några småblödningar, så då fick jag slippa den arbetsplats som är tyngst psykiskt och fysiskt. En morgon när jag skulle gå till jobbet som assistent ringde de och sa att jag var tvungen att gå till hemtjänsten, när jag kom in hade de andra redan stuckit ut och jag hade fått en lista, städning och gå/cykla. Mellan två brukare rann det över, det blev bara för mycket. Jag fick ringa in till kontoret och sjukskriva mig, sen ringde jag mödravårdscentralen och bad om läkartid. Läkaren sjukskrev mig på halvtid på min begäran, hon ville sjukskriva mig mer, men jag ville härda ut lite till.

1 kommentar: